Den där Berndt, finns han?

Kanske läsaren av denna blogg undrar. Jo han finns. Åtminstone fanns han kl 14.02 då han rapporterade från SJ:s tåg från Stockholm - Jönköping att han satt och försökte skriva på sin rapport från Mongoliska parlamentsvalet. Tåget krängde och man såg fan nada på datorns skärm (p g a ljuset).

Han har lovat att lustmörda deckaren Mannen från Tenhult här senare. Förmodligen har Thomas Bodström fått sin litterära inspiration från dessa författare...

Bakom varje framgångsrik polisman...

Finner en analys på Bokhora av DN:s Lotta Olssons analys av Camilla Läckbergs författarskap. Den senare verkar ha publicerats när vi var i Mongoliet, därför har jag missat den. Dock, Olssons sågning av Läckberg är nästan lustfylld att läsa. "Hehehe" tänker man. Och skäms lite. Dock är jag inte säker på att analysen håller när det gäller Läckbergs feministiska pretentioner. Olsson säger sig bli antifeminist av att läsa om sura Erika Falk. Eller så är det Läckberg som gör folk till antifeminister. Män kan minsann också vara trötta när dom kommer hem från jobbet. (Att Läckberg inte givit Erika ett kontor att gå till är väl också en del i skildrandet av en verklighet där kvinnor startar eget för att kunna vara närmare barnen, medan männen absolut inte kan vara lediga från sina egna firmor.)

Frågan är dock varför kvinnor aldrig får vara trötta. I Tyskungen förväntar sig den ständigt lika naivt omedvetna Patrik att hans fru skall finnas där även under föräldraledigheten. Var finns ungens mössa, kan hon passa dottern en stund medan han går till Apoteket? När frun gör anspråk på att få vara i fred i sitt jobb som författare (i ett rum på övervåningen) så ger sig Patrik ut på långa promenader med sitt ex, också föräldraledig småbarnsförälder. Exet vars man inte alls är lika förstående och snäll och hjälpsam som Patrik. Erika skall nog egentligen vara glad att hon inte blev ihop med denne dansbandssångare, eller sin systers psykopatiske ex. (Ihjälslagen av systern i tredje boken, har jag för mig.)

Tro fan att Erika är sur. Och ja, det är Camilla Läckberg som skapar denna "verklighet", men inte helt olik den verkliga verkligheten. Därför förmodligen, som Olsson konstaterar, ganska skön läsning för dem som befinner sig i just denna verklighet. Erika Falk blir deras kompis som har ett lite mer spännande liv, och som liksom Kommissarie Barnabys väna och alltid lika förstående hustru Joyce leder sin man på rätt spår bland alla galna mördare i Midsomer.

Boktips nr 2

Vad som helst av John Ajvide Lindqvist. Började med den senaste Människohamn och konstaterade efter två sidor, lyckligt, att hans språk får det att pirra i hela kroppen. Nu läser jag Låt den rätte komma in och aldrig har väl Västerort kännts så ruvande otäckt och personporträtten så mångfacetterade.

John Ajvide Lindqvist skriver som jag skulle vilja kunna skriva. Jag är avundsjuk, imponerad och förtrollad. Och läser vidare om Oskar och hans skumma grannar i Blackeberg i början av 1980-talet.

Däremot tror jag inte han skött sin research riktigt ordentligt. Åhlénsvaruhusen dök väl upp först kring 1985? Ajvide Lindqvist påstår att Oskar snattar på Åhléns i Vällingby redan 1981, men då borde det väl varit på Tempo? Eller var Vällingby tidigt? Åtminstone var det på Tempo i Karlstad som jag köpte min första Eldkvarnsplatta (Genom Ljuva Livet) och det var om jag inte minns fel 1981.

Sådana där små detaljer har en tendens att irritera, men jag förlåter nog, för språkets skull.

Uppdatering: Och inte fasen åt man tunnbrödrullar 1981? Snarare korv med mos och räksallad s k Mosbricka.

Boktips nr 1

Minette Walters: The Chameleon's Shadow. Min favoritförfattare har gjort det igen. Skrivit en psykologisk thriller där ingenting är svart eller vitt. Önskar jag hade hennes förmåga. Min mor var på skrivakurs på Marstrand förra veckan och fick som första förmaning höra:


- Stryk alla adjektiv!


Undrar om Camilla Läckberg skulle klara den kursen?

Och Berndt också!

Anna-Karin är en boknörd!