Den där Berndt, finns han?

Kanske läsaren av denna blogg undrar. Jo han finns. Åtminstone fanns han kl 14.02 då han rapporterade från SJ:s tåg från Stockholm - Jönköping att han satt och försökte skriva på sin rapport från Mongoliska parlamentsvalet. Tåget krängde och man såg fan nada på datorns skärm (p g a ljuset).

Han har lovat att lustmörda deckaren Mannen från Tenhult här senare. Förmodligen har Thomas Bodström fått sin litterära inspiration från dessa författare...

Bakom varje framgångsrik polisman...

Finner en analys på Bokhora av DN:s Lotta Olssons analys av Camilla Läckbergs författarskap. Den senare verkar ha publicerats när vi var i Mongoliet, därför har jag missat den. Dock, Olssons sågning av Läckberg är nästan lustfylld att läsa. "Hehehe" tänker man. Och skäms lite. Dock är jag inte säker på att analysen håller när det gäller Läckbergs feministiska pretentioner. Olsson säger sig bli antifeminist av att läsa om sura Erika Falk. Eller så är det Läckberg som gör folk till antifeminister. Män kan minsann också vara trötta när dom kommer hem från jobbet. (Att Läckberg inte givit Erika ett kontor att gå till är väl också en del i skildrandet av en verklighet där kvinnor startar eget för att kunna vara närmare barnen, medan männen absolut inte kan vara lediga från sina egna firmor.)

Frågan är dock varför kvinnor aldrig får vara trötta. I Tyskungen förväntar sig den ständigt lika naivt omedvetna Patrik att hans fru skall finnas där även under föräldraledigheten. Var finns ungens mössa, kan hon passa dottern en stund medan han går till Apoteket? När frun gör anspråk på att få vara i fred i sitt jobb som författare (i ett rum på övervåningen) så ger sig Patrik ut på långa promenader med sitt ex, också föräldraledig småbarnsförälder. Exet vars man inte alls är lika förstående och snäll och hjälpsam som Patrik. Erika skall nog egentligen vara glad att hon inte blev ihop med denne dansbandssångare, eller sin systers psykopatiske ex. (Ihjälslagen av systern i tredje boken, har jag för mig.)

Tro fan att Erika är sur. Och ja, det är Camilla Läckberg som skapar denna "verklighet", men inte helt olik den verkliga verkligheten. Därför förmodligen, som Olsson konstaterar, ganska skön läsning för dem som befinner sig i just denna verklighet. Erika Falk blir deras kompis som har ett lite mer spännande liv, och som liksom Kommissarie Barnabys väna och alltid lika förstående hustru Joyce leder sin man på rätt spår bland alla galna mördare i Midsomer.

Boktips nr 2

Vad som helst av John Ajvide Lindqvist. Började med den senaste Människohamn och konstaterade efter två sidor, lyckligt, att hans språk får det att pirra i hela kroppen. Nu läser jag Låt den rätte komma in och aldrig har väl Västerort kännts så ruvande otäckt och personporträtten så mångfacetterade.

John Ajvide Lindqvist skriver som jag skulle vilja kunna skriva. Jag är avundsjuk, imponerad och förtrollad. Och läser vidare om Oskar och hans skumma grannar i Blackeberg i början av 1980-talet.

Däremot tror jag inte han skött sin research riktigt ordentligt. Åhlénsvaruhusen dök väl upp först kring 1985? Ajvide Lindqvist påstår att Oskar snattar på Åhléns i Vällingby redan 1981, men då borde det väl varit på Tempo? Eller var Vällingby tidigt? Åtminstone var det på Tempo i Karlstad som jag köpte min första Eldkvarnsplatta (Genom Ljuva Livet) och det var om jag inte minns fel 1981.

Sådana där små detaljer har en tendens att irritera, men jag förlåter nog, för språkets skull.

Uppdatering: Och inte fasen åt man tunnbrödrullar 1981? Snarare korv med mos och räksallad s k Mosbricka.

Boktips nr 1

Minette Walters: The Chameleon's Shadow. Min favoritförfattare har gjort det igen. Skrivit en psykologisk thriller där ingenting är svart eller vitt. Önskar jag hade hennes förmåga. Min mor var på skrivakurs på Marstrand förra veckan och fick som första förmaning höra:


- Stryk alla adjektiv!


Undrar om Camilla Läckberg skulle klara den kursen?

Och Berndt också!

Anna-Karin är en boknörd!

Anna-Karins Frödingfavoriter

Denna dikt skrev Fröding i vuxen ålder om den bygd i Byn nära Gunnerud, Alster där han växte upp hos sin farmor. Dungen som nämns, där göken gol, låg förmodligen egentligen närmare Gunnerud men när man skulle resa Frödingstenen, här t v, till minne över den store skalden klarade man helt enkelt inte av att forsla bumlingen hela vägen, så i dag står den i en skogsdunge intill E18 mellan Kronoparken och Alster, strax öster om Karlstad.

Farmoderns gård brann sedermera ner.

Gustaf Frödings far dog när Gustaf var i ettårsåldern och familjen tvingades lämna Alsters Herrgård, som ligger alldeles i närheten av stenen.

STRÖVTÅG I HEMBYGDEN

I

Det är skimmer i molnen och glitter i sjön,
det är ljus över stränder och näs
och omkring står den härliga skogen grönbakom ängarnas gungande gräs.

Och med sommar och skönhet och skogsvindsackord
står min hembygd och hälsar mig glad,var mig hälsad!
- Men var är min faders gård,
det är tomt bakom lönnarnas rad.

Det är tomt, det är bränt, det är härjat och kalt,
där den låg, ligger berghällen bar,
men däröver går minnet med vinden svalt,
och det minnet är allt som är kvar.

Och det är som jag såge en gavel stå vit
och ett fönster stå öppet däri,
som piano det ljöd och en munter bit
av en visa med käck melodi.

Och det är som det vore min faders röst,
när han ännu var lycklig och ung,
innan sången blev tyst i hans dödssjuka bröst
och hans levnad blev sorgsen och tung.

Det är tomt, det är bränt, jag vill lägga mig ned
invid sjön för att höra hans tal
om det gamla, som gått, medan tiden led,
om det gamla i Alsterns dal.

Och sitt sorgsna och sorlande svar han slår,
men så svagt som det blott vore drömt:
"Det är kastat för vind sedan tjugo år,
det är dött och begravet och glömt.

Där du kära gestalter och syner minns,
där står tomheten öde och kal,
och min eviga vaggsång är allt som finns
av det gamla i Alsterns dal."

II

Och här är dungen, där göken gol,
små tösor sprungo härmed bara fötter och trasig kjol
att plocka dungens bär,
och här var det skugga och här var sol
och här var det gott om nattviol,
den dungen är mig kär,
min barndom susar där.

III

Här är stigen trängre, här är vildskog,
här går sagans vallgång vild och lös,
här är stenen kastad av ett bergtroll
mot en kristmunk långt i hedenhös.

Här är Vargens gård av ris och stenrös,
här ljöd Vargens tjutröst gäll och dolsk,
här satt Ulva lilla, Vargens dotter,
ludenbarmad, vanvettsögd och trolsk.

Här går vägen fram till Lyckolandet,
den är lång och trång och stängd av snår,
ingen knipslug mästerkatt i stövlor
finns att visa oss, hur vägen går.

IV

Kung Liljekonvalje av dungen,
kung Liljekonvalje är vit som snö,
nu sörjer unga kungen
prinsessan Liljekonvaljemö.

Kung Liljekonvalje han sänker
sitt sorgsna huvud så tungt och vekt,
och silverhjälmen blänker
i sommarskymningen blekt.

Kring bårens spindelvävar
från rökelsekaren med blomsterstoft
en virak sakta svävar,
all skogen är full av doft.

Från björkens gungande krona,
från vindens vaggande gröna hus
små sorgevisor tona,
all skogen är uppfylld av sus.

Det susar ett bud genom dälden
om kungssorg bland viskande blad,
i skogens vida välden
från liljekonvaljernas huvudstad.

/Gustaf Fröding, Stänk och flikar (1896)