Marie Hermanssons bok Mannen under trappan (Albert Bonniers förlag, 2005) skall nu bli drama i SVT. Fyra delar är det tänkt att bli. Boken var en överraskning för både mig och maken som inte läst något av Hermansson tidigare.
Fredrik, 30+ jobbar som näringslivssekreterare i en mindre kommun. Han är gift med konstären Paula, som han ser upp till. De har två välartade barn och har nyss flyttat in i ett rymligt och nyrenoverat gammalt hus med inbyggd glasveranda och stor balkong med utsikt över åkrar och skog. De är en ovanligt lyckad familj. Deras liv ter sig som ett reportage i min favorittidning Lantliv.
Idyllen börjar dock rämna när Fredrik en morgon stöter på en figur i sin egen hall. En vuxen man, knappt en och femtio lång, svarthårig med smala ögon och bred mun, klädd i joggingbyxor och T-tröja, båda fruktansvärt smutsiga. Han säger han sig heta Kwådd och bo i utrymmet under trappan som går upp till övervåningen. Gång på gång framhärdar han: Jag bor här.
Vad är det som pågår inom husets väggar, i den perfekta familjen? Vad är det som händer med Fredrik? Och varför börjar hans hustru dra sig undan från honom?
Boken börjar som en historia om en objuden gäst och går snyggt över till en psykologisk thriller där man aldrig är riktigt säker på vad som är verkligt och vad som är inbillning i en hjärna på väg mot utbrändhet.
Hermansson har å ena sidan kritiserats för att linda in sin tomte i en historia om en utbränd kommunsekreterare istället för att bara skriva om detta väsen rakt upp och ned, å andra sidan för att inte bara kunna skildra det perfektionssträvande familjelivet rakt upp och ned. Det senare i Svenska Dagbladet. Kritiken känns ganska orättvis, det måste väl ändå vara upp till Marie Hermansson själv att berätta sin historia. Sedan är det upp till oss att tolka. Jag tolkar det som en psykologisk studie av en man i sönderfall. (Hermansson har ändå jobbat som vårdare på Lillhagen.) Maken såg det nog mer som en berättelse om en vätte. Inte helt oväntat kanske.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar